åsa andersson

Jag går till telefonen en gång till. Jag vet ju var du finns, kan numret utantill
Men ska jag våga ringa dig och säga hur det känns när händerna på nummerskivan bränns

Och när jag hör din röst så nära mig då inser jag med ens hur jag har saknat dig
Så mycket som jag vill ha sagt av allt jag tänker på men det blir bara tomma ord ändå

Vi gav nog aldrig kärleken en chans så fel att något fint ska bli en kort romans
Jag ville tala om för dig att saknaden är svår och hitta ord som gör att du förstår